Anki Larsson

CV: Livsnjutare, allkonstnär. I ungdomen undersköterska på Borås lasarett och elevassistent på grundsärskolan. 1998-2018 grundskolelärare. Sedan 2018 Vd på det egenstartade familjeföretaget VV-Sol och numera även författare! 

Hej!

Det är jag som är Diddi i Ryttaregården! Och det är jag som har suttit och drömt mig tillbaka till min barndom. När man tänker på det är det rätt fantastiskt! Tänk att just jag fick födas i den familjen, i den miljön och i det sammanhanget. Astrid Lindgren sa en gång ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv.” Någon annan har sagt att, det krävs en hel by för att uppfostra barn. Jag inser som vuxen att dessa två ingredienser har präglat min uppväxt. Jag tackar mamma och pappa för att jag fick växa upp utan en massa regler. Med närhet, goda samtal och kärlek lärde man sig vad som var rätt och fel. Blev det fel så kunde man genom närhet, goda samtal och kärlek rätta till och göra rätt. Byn Fivlered och dess invånare har präglat mig som person. När jag tänker på min barndom där blir jag varm i hjärtat!

Hur kom jag då på att jag skulle skriva en bok?

För det första, jag alltid älskat att skriva berättelser och som lärare jobbade jag mycket med det. Eleverna fick skriva böcker, illustrera dem och sedan läsa upp dem för en publik.

För det andra, det har varit en hemlig dröm att få skriva en bok men om vad?

För det tredje, för tio år sedan blev jag på-åkt i en slalombacke i Trysil. En värkande axel satte stopp för veckans skidåkning. När övriga i familjen drog till backen blev jag kvar i stugan. Där tänkte jag tillbaka på min barndom och började skriva en berättelse. Berättelsen handlade om mig själv och om alla människor som bodde i byn Fivlered på 70-talet. Veckan tog slut och livet rullade på. Några år senare hittade jag, av en slump, berättelsen. Jag läste den och tyckte att den var riktigt bra! Jag fortsatte skriva lite på den, men än en gång hamnade den i byrålådan. För några år sedan hade jag och min guddotter Madelene ett samtal om barn. Hon sa, att det där med barn var nog inte var något för henne, hon upplevde dem mest jobbiga. Jag skrockade och sa, ”Den dagen du kommer till mig och berättade att du är gravid, då ska jag skriva klart min bok! Det dröjde några år men 2020 kom Madelene med en anteckningsbok och sa, ”Anki, dags att börja skriva!” Den hösten hyrde jag ett litet hus på toppen av Lilla Stenshuvud på Österlen. Under två veckor hade jag bara mig själv som sällskap. Jag upptäckte omgivningarna, jag blickade ut över havet och jag skrev klart Diddi i Ryttaregården!!!!!!

När jag skrev boken fick alla personer heta sina riktiga namn. Det hjälpte mig att minnas dem och gjorde mitt hjärta varmt. Jag hade tänkt att byta ut namnen till fiktiva namn men efter att Inger och Karl-Axel Filipsson hade läst manuset sa de, ”Vilken härlig berättelse! Du behöver nog inte byta ut några namn. Vi vill nog vara med allesammans!” Det blev startskottet för mig att besöka eller ringa upp mina forna lekkamrater och de bybor som fortfarande fanns kvar. Alla sa …. JA! I mina ögon gör det att boken, Diddi i Ryttaregården, blir unik! Storyn är sann men saltad! Härlig läsning! Hoppas att några av er känner igen sig!

Jag känner mig stolt över min bok! Enligt mig själv är det en Änglagård-/Bullerbyberättelse för alla som har barnasinnet kvar eller de som tappat det och behöver en boost!

Jag är glad och tacksam för att min första solcellskund, tillika kostnär och nuvunnen vän Ingegerd Härgestam tog sig an uppdraget att illustrera boken, jag är sååå nöjd!

Jag är glad och tacksam att LH-tryck blev de som tryckte boken. De har hjälpt mig på alla sätt och vis! Sååå härliga och hjälpsamma. Ägarna Erik och Dennise har även de köpt solceller av oss, ni förstår….. Det här ÄR en solskenshistoria!!!